Svensk perfektion, till vilken nytta?

20120610-151915.jpgNågon gång då och då åker stora delar av svenska folket utomlands. Många gånger för att sola och bada i Sydeuropa, Kanarieöarna eller Thailand eller någon annanstans där vädret är lite säkrare än hemma. Själv är jag i skrivande stund på Kreta (Grekland). I varenda gathörn finns pågående byggen, eller rättare sagt ej färdigställda byggen. För några byggarbetare syns inte till… Skyltarna med ”For sale” har börjat rostat sedan länge.

En stor del av den charm vi söker när vi åker utomlands är den annorlunda bebyggelsen med dess förtjänster och brister. Vi bor i ett i princip nybyggt hotellrum. Jättefint! Men eftersom jag är fantastiskt miljöskadad från arbetet så tittar man lite extra. På de estetiska detaljerna och tekniska lösningarna till exempel. Som runt golvbrunnen, på bilden, som alltid är en svag punkt. Det är inte de enda skavankerna. Hade skavankerna inte funnits så hade badrummet varit tiptop. Nu blir det liksom bara sådär i svenska ögon.
I sovrummet har man bättringsmålat med färg med annat glanstal. I detta soliga väder så ser det ut som en annan kulör. Fast det finns charm i det ändå, även om det ser ut som om det är mina barn som gjort det.

Jag blir lite konfunderad av vad det är som gör att vi, inklusive undertecknad, i Sverige är så oerhört petiga med alla estetiska detaljer. Det är ju nästan det enda man ser på slutbesiktningen. Allt det viktiga ser man ju bara om man är på bygget kontinuerligt hela byggtiden.

I vilket annat land i världen är man så noga med finish och estetiska detaljer som i Sverige?. Inte i de länder vi semestrar i i varje fall.
Vilken svensk besiktningsman hade släppt igenom detta badrummet utan anmärkning? Vilken boende hade varit nöjd om detta inte blivit avhjälpt? Inte någon. Och badrummet i detta fallet är fullt med spräckta plattor, borrhål och annat ( ännu en mening som inleds med och)

Jag får känslan av att sådana saker är helt oviktiga här som på många andra ställen. Man ser det inte. Jag hade blivit nervös om det såg ut så hemma hos mig, även om jag vet att om tiden får gå så ”försvinner det” (man slutar tänka på det).

Jag är övertygad om att jag blivit arbetslös om jag siktade in mig på att bli besiktningsman här. Inte pga konjunkturen utan för att protokollen skulle bli för långa för att kunna få ett någorlunda rykte… Jag håller mig till projektledning av ombyggnationer och stambyten och annat på hemmaplan och återgår till semestern…

Detta inlägg publicerades i Branschkultur, Byggfusk och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s