Och så klev jag, språkpolisen, utanför regelverket…

… jag börjar en mening med Och.

Svenska språket är härligt. Mina kollegor kanske tycker att jag tycker det är lite för härligt för jag är nog en blandning av språkpolis och font-facist. När jag korrekturläser så är jag flitig med rödpennan… (Om jag är rätt man att korrekturläsa andras texter låter jag vara osagt.) Tackar särskilt min lärare på Chalmers Alf för det, som i ordbehandlingsprogrammens ”begynnelse” slaktade mitt självförtroende med linjal och rödpenna när jag inte centrerat texten exakt på försättsbladet i skolan. Där satte han ett tydligt avtryck 🙂 Men i blogg-form kan man ju skriva med slarvig svenska för där är det ok – och det känns riktigt skönt…

I byggbranschen kanske inte svenska språket alltid ligger högst i prioriteringsordningen, det skall gudarna veta. Särskrivning, syftningsfel osv är självfallet vanligt, men så länge alla berörda är med i diskussionerna så blir det ”inte fel i verkligheten” för det – i varje fall inte av den anledningen. På något sätt kan man leva med att ”man inte kan vara bra på allt”. Skulle politiker och andra personer som behöver ha en seriositet bakom sig skriva fel så blir felet av större betydelse, som för Maud Olofsson på bilden. Fokus hamnar liksom lätt på fel ställe när man inte kan uttrycka sig rätt.

Behöver du ett regelverk så har regeringen upprättat skrivregler. Intressant. Jag hade ingen aning om att det fanns…

Med ovanstående traumatiska bakgrund från skolan ständigt irrande runt i tankarna fick jag ett extra brett leende när varumärkesutvecklaren Magnus Lundin på Be Kind , som jag haft förmånen att jobba litegrann med för längesedan, skickade ut ett nyhetsbrev idag som behandlade ”språkpoliser” bl.a. Ni som gillar varumärkesfrågor skall definitivt gå in och anmäla er på hemsidan för att få nyhetsbreven till er mailadress.

Jag, språkpolisen, väljer att stjäla alltihop från Magnus nyhetsbrev (vilket han samtyckt till):

”Många anser att det är korrekt skolsvenska som gäller när man skriver reklam. I strävan efter språklig perfektion tappar man bort det allra viktigaste: Svänget. Men utan sväng blir det platt och könlöst. Följer du språkpolisen kommer ingen kunna säga att du uttrycker dig fel men ingen kommer heller gå igång och handla.
Och en av de allra vansinnigaste invändningarna är att man inte får börja en mening med OCH. Frilanscopyn och bloggaren Mattias Åkerberg beskriver i sin bok Sälj det med ord! hur han ringer Gud för att få hjälp:

”Jahej, det är Gud. Hej Gud. Hör du vem det är? Klart jag gör. Vad vill du, Mattias? Visst får man börja en
mening med Och? Vad är det för en dum fråga? Jag fick den av en kund i dag. På så vis. Kan tänka mig vad det var för en typ. En sådan som var klarvaken på svensklektionerna, men sov på religionen. Mejla över skapelseberättelsen till henne, vettja. Du menar – och nu läser jag innantill – ’ I begynnelsen skapade Gud
himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: ’ Varde ljus ’; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen’. Just precis.”

Fem meningar som börjar med Och? I bibeln. Då kan det väl inte vara så farligt att praktisera det i vardagen….

Detta inlägg publicerades i Branschkultur, Byggbloggare, Eldsjälar och märktes , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s