I vårt avlånga land har vi några förhållandevis stora problem att ta tag i. Ett par exempel är underhållsbehovet av miljonprogrammets bebyggelse och boendesegregationen. Jag är byggingenjör, inte politiker, beteendevetare, nationalekonom eller psykolog. Sannolikt är jag som alla andra ganska färgad av min vardag och bakgrund. Jag har lätt för att engagera mig i frågor. Segregationsfrågor t.ex. Jag lever inte alltid som jag lär, men jag ser potentialer och möjligheter i att förändra saker. Sannolikt är jag inte tillräckligt engagerad för att förändra saker på egen hand och därför släpper man ganska snabbt frågor ibland. Förhoppningsvis kommer nästa generation tycka att vi som är i bygg- och fastighetsbranschen idag är alldeles för dåliga på att blanda in och lyssna på andra kompetensområden på allvar. Jag hoppas det för det är där jag ser potentialen, precis som man gjort i ett antal projekt, Järva-lyftet t.ex. Men kan man göra mer, blanda in fler och annorlunda kompetenser än ingenjörer, arkitekter osv och lyckas bättre? Jag tror det.
Anledningen till att jag funderade på saken var att jag blev kontaktad för en intervju i frågan om boendesegregation av tre tjejer som pluggar på Södra Latin. De har ett projektarbete med rubriken ”Kan den etniska och socioekonomiska boendesegregationen byggas bort?” och de tittar specifikt på Järva-lyftet (som har egen blogg!). Redan här blir jag glad, det finns ungdomar som engagerar sig i frågan!
Frågorna svarade jag på. Det var inte lätt att göra det i korta ordalag, men såhär blev det i alla fall 🙂
Fråga 1: Anser du, rent allmänt, att det är möjligt att bygga bort segregation, både etnisk och socioekonomisk sådan?
Ett samhälle består av människorna som bor i det. Byggnaderna är en av många fysiska förutsättningar för hur man trivs, känner trygghet, kan möta andra människor osv. Genom att renovera och bygga om byggnader, torg etc och komplettera områden med nya byggnader med nya funktioner och bostäder med olika boendeformer så kommer man förändra invånarnas sammansättning (demografin) över tid. Men jag har dock ganska låg tilltro att man löser själva samhällsproblemet med dessa åtgärder. Möjligtvis flyttar man problemet. Utanförskapet och segregeringen påverkas, men i för liten utsträckning. Berörda fastighetsägare kan däremot kanske se det som en lokalt lyckad insats.
En betydande del av befolkningen i miljonprogramsområdena trivs bra och vill bo kvar av en mängd olika anledningar. Storskaliga renoveringsprojekt etc är svåra att finansiera utan att hyrorna höjs avsevärt, därför kommer en stor del av befolkningen inte klara av att bo kvar efter renoveringen. De flyttar, nya hyresgäster med annan finansiell situation flyttar in. Man har lyft själva området, lokalt, men flyttat på samhällsproblemet.
Man får dock inte glömma att i många fall är ett stort underhållsbehov den största anledningen till att man måste göra satsningar på de befintliga byggnaderna. Flera gånger har man inte något val som fastighetsägare, man måste renovera.
Fråga 2: Tror du att den etniska och socioekonomiska segregationen i Järvaområdet (Akalla, Hjulsta, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta) kan byggas bort med hjälp av Järvalyftets metoder?
Jag har för dålig kunskap om hur man tänkt arbeta inom alla områden i Järva-lyftet, så jag undviker att värdera projektet och visionen i sak. Men utifrån sett så har man i Järva-lyftet tänkt mer helhet och varit mer vidsynt och kopplat på flertal samhällsfunktioner i tidiga skeden. Att involvera skolorna, näringslivet, jobba med sysselsättning och utbildning, idrottsföreningar, bryta negativa trender i samverkan med polisen och andra organisationer t.ex. för att bryta utanförskapet är en förutsättning för att överhuvudtaget bryta trenden, anser jag. Ambitionen har nog varit sådan i Järva-lyftet. Byggnaderna är bara en del av helheten.
I det tillgängliga materialet om Järva-lyftet som jag tagit del av så är det fortfarande mer fokus på bygg-sidan. Jag hade gärna sett ännu mer satsning på människorna, individerna som bildar samhället. Hur det hela skulle finansieras etc kan jag lyckligtvis hålla utanför resonemanget, men jag inser problematiken. Mår människorna bra och känner sig delaktiga i samhället så borde rimligtvis problemen minska avsevärt. Folkhälsoinstitutets fokusområde 1 är ”Delaktighet och inflytande i samhället”. Jag citerar text från deras hemsida:
”Om individer eller grupper upplever att de inte kan påverka de egna livsvillkoren och utvecklingen av samhället uppstår maktlöshet. I ett demokratiskt samhälle tillerkänns alla människor lika värde med jämlika möjligheter att vara delaktiga och ha inflytande. Rätten till delaktighet och inflytande gäller oavsett kön, etnisk eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.”
Det kanske t.o.m. är så att man kan skapa ett välfungerande samhälle i ”problemområden” utan att lägga lika mycket ekonomiska resurser på byggprojekt, om man använder dem på den ”mjuka sidan”.
——————-
Det är inga enkla frågor och svaren blev liksom inte heltäckande. Frågorna är ganska tunga faktiskt, men det känns som om det finns potential. Fast det är oerhört krävande och kommer behöva en engagerad kommande generation innan man förändrat något på allvar i frågan och att det blir bestående. Om vi tillåter oss att ha råd till det…
Sedan har vi ju inte lyft frågan om bostadsbristen. Men där håller jag mig ifrån denna gång. Det räcker med detta inspel av en vanlig ingenjör som sysslar med renoveringsprojekt på dagarna…
En ingenjörs funderingar... 