Tack, nu vet jag hur man rullar ihop en sladd!

Det är fantastiskt vad mycket saker i samhället som fungerar bra utan chefer, och trots avsaknad av mångfald. Tacka eldsjälarna för det. Och de informella ledarna. Jag fick mig till livs en första arbetsdag i en ideell småbåtshamn på påskafton (ja du läste rätt – det är en lång historia…). Ett alternativ hade såklart varit att strunta i arbetsdagen och betala för sig, men i min värld är det viktigt att lära känna folk och föreningar som man är medlem i, så det var aldrig ett alternativ för mig. Jag skulle bara dit och jobba. Jag insåg snabbt att det var så man fick respekt i det sällskapet.

Att jobba i en småbåtshamn på påskafton är tydligen ett jobb för svenska män mellan 30-65 år, där medelåldern ligger i den övre delen av spannet. Påminner en del om byggbranschen faktiskt 🙂 . Inget ont i det, men det var inte direkt en kram man fick när man anlände. Jag anlände i blåbyxor på cykel och 5 min sen och ställde ifrån mig ryggsäcken med termos och mackor i. Det var tyst och ingen som noterade att jag anlände. Det var mer order på göteborska när jag började gå ut på första bryggan -”Dö, ta med dig den svatta lådan där botta när du ändå ska hit”. Eeeeeh ok…. Fredrik heter jag förresten. 🙂

Men alla var redan igång och jobbade frenetiskt allihop. Otroligt engagerade i själva arbetsuppgiften de åtagit sig. Det var produktion i full fart. Av eldsjälar. Y-bommar, VVS-jobb, märkning av grund bara skötte sig själv. Arbetsledaren för dagen hade bara sagt vad som skulle göras under dagen och på några minuter var allt arbete igång…

Erfarenheter från uppväxten på Hisingen och i idrottsföreningar (och byggbranschen förstås) så fattade jag snabbt att här är nog egentligen ett gäng goa farbröder som man behöver lite list för för att de skall öppna sig. Jag insåg att en hälsningsrunda beöhövdes (en hälsningspolicy hade kanske hjälpt?).

Så jag började ta alla i hand och presentera mig för alla jag mötte. Då insåg jag att ingen av dem sagt mer än hej till varandra. 🙂 Konstigt. För även om alla hade samma mål och jobbade så att svetten lackade denna fantastiska påskafton (vilket väder!!) så hade det blivit mycket roligare och riktigt trevligt om man pratat lite… När jag bara börjat fråga lite vad de hette och vad de hade för båt så fick man veta hur alla somrar och fisket varit sedan sommaren -86 när Bosse fick sin båtplats… Han kunde knappt sluta prata. Det kanske är därför de inte pratar? 🙂

Som ny i hamnen hade jag kanske behövt visa genom kroppsarbete att jag förtjänade platsen. Men jag intog istället mutterdragaren och kablarna till den och smet in emellan två kraftiga gubbar och skruvade fast bommar istället för att offra min dåliga rygg. Det var också helt rätt för helt plötsligt hade vi hittat en teknik de inte haft tidigare. Sannolikt för att de inte snackat särskilt mycket – men det gjorde vi nu. Precis som det borde vara på byggarbetsplatserna ute i verkligheten. Vem gör vad och i vilken ordning och varför borde diskuteras hela tiden….

Direkt efter att vi skruvat fast bommarna så började jag städa upp materialet vi använt. I det ingick kablarna till maskinerna. Det var många meter kablage som vi lagt ut på bryggorna så det tog en stund. När jag lindade upp den första kabeln på armen så tvinnade den sig en aning.  Då fick jag snabbt veta hur man ska göra av en rörläggare i 60-årsåldern som gjort mängder med stambyten. -”Så här gör alltid jag för att slippa tvinnade sladdar”. Man skall alltid börja i samma ände, t.ex. hanen eller honan (valfritt), håll med lätt grepp så att du inte snurrar runt gummit och korrigera i varje varv. Då slipper du tvinnade kablar! Så nu vet ni också.

Det framfördes föga pedagogiskt och utan glimten i ögat – det var en uppmaning – men med all välmening insåg jag efter att jag snackat med honom en stund efteråt om all världens ting med en kaffekopp i handen.

Jag föredrar mångfald och olika bakgrund. Men det var faktiskt ett riktigt gott gäng med gubbar och även här fanns en sorts mångfald. Men för att se det måste kasta sig in i det på riktigt. Precis som i byggbranschen. Jag förstår att folk utanför branschen har svårt att förstå saker och ting i vår bransch när de blir bemötta som jag blev…

Tack, nu vet jag hur man rullar ihop en sladd! 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Bygg- och fastighetsbranschen, Eldsjälar, Ledarskap och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s