Föråldrat ledarskap hindrar utvecklingen

Efter några dagar i Åre med mina härliga kollegor och Mikael och Morgan som hjälper oss i vår utveckling av organisationen så känns det som om jag vill slänga ur mig ett par tankar om ledarskapet i byggbranschen. Jag kan inleda med en bild från verkligeheten som min kollega Frank gav mig….

byggfusk

Byggfusk, "det var inte mitt fel"!

Någon, arbetsledare eller platschef eller liknande, har sagt till en snickare att ”gör så” . Vilket felet var i detta fall är lite oklart, men det visade sig i samband med ett inläckage. Kommentaren är ganska skön. Snickaren visade sitt missnöje med att skriva att han i vart fall inte ville fuska men blev ombed att göra det 🙂

Ingen ovanlig situation antar jag.

Byggbranschen är verkligen inte modern inom vissa områden. Det är stora debatter om byggfusk, undermåliga produkter, import av arbetskraft och byggmaterial från hela världen, kostnader för produktion av bostäder osv. Det är bra. Debatt är bra. Även om jag tycker att debatten allt för ofta sker inom en liten skara mäniskor och inte lyfts ut tillräckligt. Ledarskapet däremot kanske inte debatteras så flitigt?

Att prata Will Schutz teorier, FIRO, och annat kanske jag inte skall ge mig in i, men det är verkligen intressant att fundera och släppa allt vad entreprenadformer, upphandlingsformer och annat innebär och bara fokusera på hur man ska få folk att göra rätt sak i rätt tid. Utan att göra fel och dessutom bemöta människor på ett sjysst, öppet och ärligt sätt.

Ett bygge handlar i viss mån om att en individ med rätt kompetens skall vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Men om den individen inte känner att någon bryr sig särskilt mycket om vad man gör (frånsett besiktningsmannen möjligtvis) eller den känner någon delaktighet ”på riktigt” på bygget och hur arbetena framskrider så kommer han ändå inte att göra ett bra jobb över tiden. Den återkoppling en hantverkare normalt får är när något är fel. Stimulerande? Knappast.

Det är med relativt små medel man kan uppnå en riktigt bra och trivsam byggarbetsplats, ur det mänskliga perspektivet. Men vad görs? Det finns säkert ett stort antal talangfulla platschefer i sverige som lyckas med detta, men jag undrar om det inte handlar om just talang och inte strategiskt medvetna val och tvärvetenskapligt förankrade synsätt för att lyckas på lång sikt.

På våra utvecklingsdagar så tänkte vi fritt om vad vi befinner oss 2016. Vissa ifrågasatte då vad vi konsulter i framtiden borde erbjuda för tjänster? Det var mycket skratt runt dessa fria tankar, men en sak som bubblade upp var ”byggcoaching”. Att se till att man verkligen jobbar hårt med organisationen på byggarbetsplatsen (ingen har tid idag?) och coacha ”gubbarna”, vara oljan i maskineriet och bidra till god stämning och sammanhållning/förståelse och se till att välmotiverade hantverkare är på rätt plats vid rätt tidpunkt med ett leende på läpparna…

 Inte vet jag hur det skulle tas emot på en konservativ marknad men jag är övertygad om att ett lite större  bygge hade sparat många kronor i slutänden… Jag återkommer om vi testar det i verkligheten.

Ett tvärvetenskapligt tankesätt inom byggbranschen hade verkligen behövts för att den skall utvecklas. Man kan tycka en massa olika saker om vad som är rätt, material, metoder, entreprenadformer och gud vet allt. Men det är ju egentligen ganska små variationer i organisationerna. Entreprenörer, konsulter, beställare mm – alla är ju med – lite olika hattar ibland är de skillnaderna som finns.

Med en nära och öppen dialog mellan alla yrkeskategorier, samtidigt som man bjuder in till delaktighet i ett antal frågor så skapar man lyckosamma projektorganisationer. Och lönsamhet. Det vet ett antal mindre och mellanstora byggbolag om, även om det inte är så vetenskapligt förankrat.

Den byggare som vågar satsa fullt ut på att utveckla sin organisation, 0ch samarbetet med sina underentreprenörer och underleverantörer, med avseende på kommunikation, delaktighet och synsätt på beteenden internt och externt kommer springa från konkurrenterna. Lätt! Det tar tid, men affärerna kommer…

Annonser
Det här inlägget postades i Byggfusk, Ledarskap och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Föråldrat ledarskap hindrar utvecklingen

  1. Ping: Gyllene tillfällen för silverryggarna « I vårt hörn av nätet – en del av byggbloggarna

  2. Henrik skriver:

    Kul sätt att reservera sig.

    Konsulter kan få protokollfört på projekteringsmöte att man reserverar/motsätter sig en viss lösning och att det sker på ”egen risk”. Den enskilde hantverkaren har inte den möjligheten.

    Jag tror att det där med coaching lätt kan bli löjligt om det är någon extern lekledare som kommer in och ska liva upp stämningen.

    En arbetschefsgrupp inom ett större entreprenadföretag som jag jobbade med hade en KMA-snubbe som hade en coach-roll och var knuten till gruppen och inte ett specifikt bygge. Han var även extra resurs som ryckte in och hjälpte arbetsledningen när det behövdes. Dvs utöver att hjälpa till med KMA-biten. Kan ha varit specifikt för den gruppen i och för sig, men det kändes som en ganska god tanke i teorin i alla fall.

    • rotpartnern skriver:

      Det gäller att göra det rätt och hela vägen ut. Som med allt annat 🙂

      Det funkar bara om den som skall göra det har rätt kunskaper… Både inom tekniken o beteendevetenskapen. Jag tror att just inställningen ”lekledare” är ett av de stora hindren i branschen. …

      • Henrik skriver:

        Jo, jag vet.

        Jag är i yngre medelåldern och börjar redan visa stofila tendenser och tycka att nymodigheter är ett elände som aldrig kommer att fungera 😀

        Grejen med allt sånt här att det behövs någon eldsjäl som kan förändra från insidan och driva med kontinuitet. Det måste vara någon som deltar i verksamheten.

        Man kan ha seminarier, kick-offer m.m. och alla känner sig motiverade en stund, men snart är man tillbaks i vardagen och harvar på i gamla spår.

        Därmed inte sagt att man inte skall ta till proffesionell hjälp. Där håller jag med dig fullständigt.

      • rotpartnern skriver:

        Det är precis som du skriver. Alltså inte att du har stofila tendenser :)) utan att det inte görs på rätt sätt utan att de är enstaka aktiviteter som inte har bestående effekt.

        Det handlar om att vara medveten om sitt beteende och vara närvarande på allvar även en vanlig ”sketen tisdag”… Äkta engagemang för just denna arbetsuppgiften är en förutsättning.

        Men med tanke på att alla som utbildar sig idag läser management så borde framtiden vara tryggad 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s